I huvudet på en Rock Star
Det var ett tag sen någonting sånt hände mig, men ja, det har hänt! Folk är så jävla ytliga, men oftast så märks det inte. Men i går, precis som förra gången och gången innan dess, var det glasklart: Man får inte klä sig som man vill. Och jag är ändå inte så extrem som Toxy, han ser ut som ett horigt jävla penntroll!
Visst att folk stirrar och skrattar, det kan man ju ta, men när de inte vill sitta bredvid en på tunnelbanan... Då är det jag som skrattar åt deras trångsynta, monotona och patetiska liv.
Tror de att jag ska hugga dem med nitarna? Jag satt ju och läste! Visserligen "The Heroin Diaries: a year in the life of a shattered rock star" av Nikki Sixx och Ian Gittins, men den innehåller också text, text som man läser!
Första gången det hände var för lite mer än ett år sedan. Jag hade klippt mig, men satt på en peruk (pudelrocksfrisyr) för att skoja med mina kompisar (
"Vad i... Har en tjej som skäms så mycket över sitt naturliga utseende att hon trycker ned hela nyllet i en 10-liters hink med smink och sen jämnar ut det med en bilruteskrapa, någonting att säga till om när det gäller hur man ska se ut?"
Något i den stilen tänkte jag och gav henne fingret. DÅ kommer hennes rabiata kompis efter henne nerför trapporna och frågar vad fan jag håller på med och säger åt mig att jag ska dö, eller nåt liknande.
Jag log.
För "jag vet inte om jag bryr mig, och om jag visste så skulle jag inte bry mig"
/Sick Kickz
Om Simon får ordet och det klart han får:D
Se hur det märkliga regnbågens vatten flyter över de ljusa markers gränser och konturer.
Ett fylligt flöde som täcker det annars så öde och kala slätter.
Och som in en enda rörelse stjäl den alla dagens märken och minnen och tar med sig dessa till bortom detta mjuka landskap.
Kvar är nu en grund som är ännu tommare än den var innan, fast nu är framträder även den härliga lena, ungdomliga och formen.
Men ännu är processen inte över ty genom smidigt arbete ska ett hölje av olja spridet över landskapat sakta omvandlas till de luftigaste moln.
När dessa moln väl framträtt och spridit sin förtrollande doft och lugnande aura av ren ro och salighet skall även dessa sköljas bort med ännu en skur av renaste vatten.
Minst som största dal som höjd skall icke undgå beröring av denna rening förkroppsligad i en ynka mängd vatten.
Sakta, medan marken ännu avdunstar sin ljuva värme, träder marken återigen fram ur de aromfyllda ångorna och är renare och lyckligare än någonsin tidigare.
/ av Simon 'Simpa' Hejdenberg
Kärlek<3
Suzanna
Om Markus får ordet!
"Om du skulle ut och gå
Och jag menar inte som vanligt
Om du skulle till skogen nå
Då kan du istället hitta något ovanligt
Något som du kan gå på
Och jag menar inte mig
Även om jag ligger där
Jag menar inte dig
Som går i skogen och svär
Det finns något mer
I lerjorden där du går med dina fötter
I lerjorden där du har dina rötter
Finner du mig som ligger där
Utan liv, till dig som går och är kär
Det är så svårt att säga till nån
Om man inte egentligen gillar dem
Det vore enklare om du ej hade funnit mig
Om du istället hade funnit dig
Kanske alla skulle förstå
Varför jag är som jag är
Om jag ändå kunde nå
Den du jag och alla vill bli
Och äntligen kunde få
Dig
I lerjorden där du går med dina fötter
I lerjorden där du har dina rötter
Finner du mig
Utan kärlek, till dig
I lerjorden
Där kunde vi gå
Och tillsammans kunde vi nå
Allt vi någonsin velat
Istället för att virrat runt
Utan att någonting delat
I lerjorden där du går med dina fötter
I lerjorden där du har dina rötter
Kan du finna något roligt
Något som aldrig har varit soligt
Där kan du nå mig
Det är där jag finns
Under rötterna ligger jag
I lerjorden och minns"
I like it;) Det bästa av Markus 11 Januari 2009. Peace n Respect!
//Suzanna
Lite poesi af Mr. Clarkson
Isen ligger platt mot marken
Ärrad och kall.
Precis som månen under natten.
Fast... den ligger inte mot marken.
Jag är dina skridskor, jag är din klubba.
Jag är din hjälm, jag är din subba.
Men pucken har vi gemensamt.
Den är vårat barn.
Skjut pucken, jag är din klubba.
Det är nästan så att man blir tårögd :'). Vem hade kunnat ana att han hade denna underbara gåva?
freida si in the house
hej-jag-är-med-lisa-bara-för-att-du-är-så-cool
Sveiki! (Tror det är lättiska för "hej")
Ovanstående syndrom är helt sant och jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är för att finnas med i samma sammanhang som det supercoola community som blogg.se är!
Datasalen på södra latin har aldrig varit fridfullare, eleverna arbetar fridfullt med sina läxor och hemarbeten. Södra Latin - skolan med lite att göra.
Atmosfären skriker fredag. och frågan som alla ställer sig är fölajnde. vad gör jag fortfarande här när jag slutade för fyra timmar sedan?! (Ingen jag känner har någonsin kunnat besvara denna fråga., så fritt fram!)
ett inlägg som inte alls blev som jag egentligen tänkt mig.
Men tiden rinner iväg, precis som lisa som just i denna stund lämnade mig ensam med hennes blogg...
Jag skulle agentligen kunna skriva någinting riktigt jävligt men det känns ju i någon dimension att det "inte riktigt är värt det". Och för den andra sakens skull så är det ju faktiskt så att vi språkare tycker väldigt mycket om varandra.
Eller det är iallafall vad vi vill att alla andra ska tro ;)
Jag ska (precis som alla andra) passa på att önska dig en ovärderligt bra helg. Men eftersom alla jämt har en massa otroligt häftiga saker för sig så borde det inte vara något problem alls för er.
De som kämpar stenhårt för att hinna ikapp men matematikplaneringen från förra veckan - jag lider med dig!
Men om man inte håller på med någon supercool aktivitet så är det ju fortfarande ganska kul att ta den där mysiga promenaden i lördagsnatten.
Och känner man sig sådär total-ensam har jag hört att kampfiskar är otroligt trofasta husdjur.
Återigen, tack LISA för att jag fick uttrycka mina konstiga åsikter. krystat jag vet....
(Måste bara säga, är det inte fett fancy med gästbloggare liksom?)
Lev väl!
Kelly "secret-gästbloggare" Backlöf :D
