Woodstock-69

  I går var det ingen som vill sitta bredvid mig på tunnelbanan.
  Det var ett tag sen någonting sånt hände mig, men ja, det har hänt! Folk är så jävla ytliga, men oftast så märks det inte. Men i går, precis som förra gången och gången innan dess, var det glasklart: Man får inte klä sig som man vill. Och jag är ändå inte så extrem som Toxy, han ser ut som ett horigt jävla penntroll!

  Visst att folk stirrar och skrattar, det kan man ju ta, men när de inte vill sitta bredvid en på tunnelbanan... Då är det jag som skrattar åt deras trångsynta, monotona och patetiska liv.
  Tror de att jag ska hugga dem med nitarna? Jag satt ju och läste! Visserligen "The Heroin Diaries: a year in the life of a shattered rock star" av Nikki Sixx och Ian Gittins, men den innehåller också text, text som man läser!

  Första gången det hände var för lite mer än ett år sedan. Jag hade klippt mig, men satt på en peruk (pudelrocksfrisyr) för att skoja med mina kompisar (haha, fan vad rolig!) och när jag står där i rulltrappan på väg upp till tunnelbaneplattformen, möter jag en kaxig fjortisliknande tjej som säger "USCH" när hon ser på mig.
  "Vad i... Har en tjej som skäms så mycket över sitt naturliga utseende att hon trycker ned hela nyllet i en 10-liters hink med smink och sen jämnar ut det med en bilruteskrapa, någonting att säga till om när det gäller hur man ska se ut?"
  Något i den stilen tänkte jag och gav henne fingret. DÅ kommer hennes rabiata kompis efter henne nerför trapporna och frågar vad fan jag håller på med och säger åt mig att jag ska dö, eller nåt liknande.

Jag log.

För "jag vet inte om jag bryr mig, och om jag visste så skulle jag inte bry mig" 
/Sick Kickz