saknar frugan
2 sekunder sedan · Ta bort
Den har dagen var helt otrolig, jag och suzanna tog farval av Natta Bellis och Jocke pa centralen nar dom skulle lamna mig för att plugga i spanien i ett ar.. Det var verkligen hemskt, jag och Natta smsade varje dag ungefar varje dag sa fort vi fick tillfalle till det och nagra ggr till!
Nar jag tagit farval av Suz sa började jag min resa hem till borgmastarg. och inte nog med att jag inte kunde sluta grata sa spöregnade det ute och jag minns att jag hade en klanning och ett par knastrumpor fram natten innan. Av slumpen eller nagot traffar jag en kille, en gotlanning som jag kannt sen jag var 13 eller ngt, som av slump hade flyttat till sthlm ungefar exakt samtidigt som mig och som bodde precis gatan brevid, bondegatan. och vi hade vid x antal ggr pratat om att vi skulle ta en fika eller nagot, nu nar vi var grannar och allt.. Av ren slump möter jag honom i regnet och han ser en aning chockad ut av att jag verkligen storgrater och nar jag berattar sa kommer vi fram till att vi bada har varit med om precis samma sak; min natta akte till spanien och han hade precis varit och sagt hej da till sin max som skulle lamna honom för att plugga i spanien. Hur sjukt egentligen? Vi följer iallafall varandra hem i regnet och jag svanger upp pa tvargatan till hans gata och nar jag kommer hem gar jag rakt in i Lydias rum och satter mig pa hennes sang och medans regnet slar mot fönstret och mina tarar rinner sa spelar hon för mig pa sin Harpa. Jag hade en favorit som hon brukade spela pa morgnarna och det basta jag visste var att vakna till det och den har laten var en Lullaby och den dagen som natta akte spelade hon den för mig om och om igen.
SAKNAR DIG
/Lisa
Lydia
Lydia ar och har verkligen varit en förebild för mig, hon har ett sa stort hjarta att ni inte förstar och Lydia ar en san person som jag stravar efter att vara!
Den har dagen var helt otrolig, jag och suzanna tog farval av Natta Bellis och Jocke pa centralen nar dom skulle lamna mig för att plugga i spanien i ett ar.. Det var verkligen hemskt, jag och Natta smsade varje dag ungefar varje dag sa fort vi fick tillfalle till det och nagra ggr till!
Nar jag tagit farval av Suz sa började jag min resa hem till borgmastarg. och inte nog med att jag inte kunde sluta grata sa spöregnade det ute och jag minns att jag hade en klanning och ett par knastrumpor fram natten innan. Av slumpen eller nagot traffar jag en kille, en gotlanning som jag kannt sen jag var 13 eller ngt, som av slump hade flyttat till sthlm ungefar exakt samtidigt som mig och som bodde precis gatan brevid, bondegatan. och vi hade vid x antal ggr pratat om att vi skulle ta en fika eller nagot, nu nar vi var grannar och allt.. Av ren slump möter jag honom i regnet och han ser en aning chockad ut av att jag verkligen storgrater och nar jag berattar sa kommer vi fram till att vi bada har varit med om precis samma sak; min natta akte till spanien och han hade precis varit och sagt hej da till sin max som skulle lamna honom för att plugga i spanien. Hur sjukt egentligen? Vi följer iallafall varandra hem i regnet och jag svanger upp pa tvargatan till hans gata och nar jag kommer hem gar jag rakt in i Lydias rum och satter mig pa hennes sang och medans regnet slar mot fönstret och mina tarar rinner sa spelar hon för mig pa sin Harpa. Jag hade en favorit som hon brukade spela pa morgnarna och det basta jag visste var att vakna till det och den har laten var en Lullaby och den dagen som natta akte spelade hon den för mig om och om igen.
SAKNAR DIG
/Lisa
Lydia
Lydia ar och har verkligen varit en förebild för mig, hon har ett sa stort hjarta att ni inte förstar och Lydia ar en san person som jag stravar efter att vara!
Kommentarer
Trackback
Sag precis min ex fruga's status pa facebook och fick tillbaka ett helt fantastiskt minne;
Lydia Ojala genomför ett facebookexperiment. Du som läser detta, oavsett om vi pratar ofta eller inte, skriv en kommentar med ditt första minne du kommer att tänka på med dig och mig. När du gjort det kopiera meddelandet till din egen logg. Du kommer att bli förvånad över vad folk minns om dig!
Lisa Eriksson-Wingårdh