min fantastiska isabell

idag, i regnet, gick jag och Isabell hem till mig. jag kokade te, hon spelade amelie från montmartre-låtarna på mitt piano. sen satt vi i mitt kök, drack te och pratade och pratade. och började gråta båda två.
är så obeskrivligt tacksam över att ha en sån som isabell vid mig, hon är helt otrolig, rakt igenom, och jag skulle aldrig kunna tänka mig mitt liv nu utan henne!! föralltid isabell , kom ihåg det


den här bilden togs på oss ett kort tag efter att vi börjat i skolan
och hur obeskrivligt tacksam är jag inte över att vi hamnade i samma klass

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0