Woodstock-69

Nu ska jag vara ärlig här och öppna mitt hjärta ett tag. Jag vet inte om det är så smart men jag kan inte hålla det för mig själv längre.
Jag mår piss. Verkligen. Jag har problem hemma och mellan mina föräldrar. Jag hatar att komma hem och varje dag när jag åker hem efter skolan blir jag mer och mer ledsen ju närmare jag kommer. Jag känner mig inte alls hemma i den här familjen och det känns inte som att min mamma förstår mig på något plan. Varken hon eller hennes man. De ser inte hur mycket jag sliter för att de ska bli nöjda. De fortsätter tjata om saker som är helt oväsentliga för mig. Jag sliter som ett djur med plugget för att ens få G. Men det ser inte de, de tror att jag sitter inne på datorn så fort jag kommer hem och "chattar med kompisar". Sen säger de att jag aldrig hjälper till hemma eller med Juni. Juni är för fan min syster, inte mitt barn! Skolan går före barnvakt, jag är ledsen men jag skiter i henne då. Men de får det att låta som min skyldighet att ta hand om henne för att "jag ville ju ha ett syskon". Fuck that, de skaffade inte barn för min skull. Och sen detta eviga tjatet om att jag måste skaffa extrajobb. Jag är 16! Jag går i skolan! Jag får inga pengar för jag tjänar inga, och jag får heller inget bidrag eftersom jag "inte hjälper till hemma". Varje gång någon öppnar munnen för att prata med mig här hemma är det för att skälla på mig. Kul liv att komma hem till va? Och sen undrar de varför jag jämt är ute och sover borta på helgerna. Varför jag aldrig är hemma. Är det så konstigt. Men varje gång jag är ute får jag dåligt samvete. Trevligt att man inte ens kan umgås med sina vänner utan att må dåligt. Jag börjar sakta hata min familj. Kort sagt. Jag känner att jag kvävs här hemma och vill inte bo kvar, men vart skulle jag annars bo? Jag får ju inga pengar och har inte tid att jobba. Skulle packat ihop på en gång och flyttat hem till pappa om det inte var för att han bor i Nynäshamn. Men det lockar mer och mer. Han stöttar mig i alla fall.
Jag brukade verkligen vara nära min mamma förut men nu känns det som om hon inte ens bryr sig. Hon ville vara med mig på lucia, hela dagen och jag sa ja. Men nu känner jag att jag inte har lust med det. Jag frågade om det var okej om jag gick ut på kvällen för att vara med mina kompisar men då blev hon skitsur och sa att jag kunde va borta hela dagen. Trevligt. Hon menar att mina kompisar verkar vara viktigare än henne och ja, jag är uppriktig, de betyder så jävla mycket mer.
Jag börjar på allvar fundera på om jag ska åka till frankrike nästa år. Vill så gärna åka med Lisa och bara lämna allt. Skulle inte åka utan Lisa men det skulle kännas piss att lämna Laura. Slits mellan 2 världar. Men jag klarar inte av min värld här hemma, det är säkert.
Alla de här tankarna gör så att jag sover väldigt lite på nätterna. Mellan 2-5 timmar. Därför är jag trött på dagarna och underpresterar i skolan. Jag vet inte hur jag ska klara det här.

Så nu vet ni det.
Suzanna